Speedwaybanan

Speedwaybanan

Vid det här laget så har du säkerligen noterat att det är en hel del saker som är hårt reglerade i speedway, vilket bidrar till sportens absoluta särart när det gäller andra motorsporter eller sporter över huvud taget. Detta gäller naturligtvis även den bana som man kör tävlingarna på. I inledningen så nämnde vi att underlaget bara får vara grus blandat med skiffer. I själva verket är det så att gruset får blandas med lerskiffer, om någonting alls. Banan påminner till sin form om den hos en friidrottsbana, på det sättet att det är en oval form med två raksträckor och två doserade kurvor. Den totala längden på banan får faktiskt variera så länge den befinner sig längdmässigt inom spannet 260 till 425 meter, och denna längd uppmäts på en meters avstånd från banans inre gräns. Banan får i princip vara hur bred som helst, men regler finns som säger att den lägre gränsen för banans bredd inte får understiga tio meter på raksträckorna och 14 meter under kurvorna. Starten sker alltid mitt på en av raksträckorna och detta område är särskilt markerat med vita sträck och markeringar finns också för var varje förare ska stå när starten går. Längs banans hela sträckning så finns också lampor i olika färger uppsatta som är till för säkerhet. Olika färger på lampornas sken talar om för förarna när det är dags att bryta eller när någon fallit längre fram. Det finns också en lampa som talar om när ledaren är inne på sista varvet av ett heat. Eftersom det ofta händer att förare faller så har man i speedway också olika stängsel, med luftstängsel längst in: alltså stora kuddar som fångar förare som...

Läs mer